skrivartuva.blogg.se

Den lilla vita kattungen strök sig förtjust mot mig när jag strök den över det lilla huvudet. I den kalla höstluften hade jag börjat sakna min familj, och för första gången överväldigade det mig hur långt ett år egentligen var. Det hade räckt med några månader.
"Tuva!"
Jag vände hastigt på huvudet för att se efter vem som ropat. Kattungen jamade besviket - jag hade glömt att klappa den på ett tag. Den hoppade ner från tunnan när jag inte tog någon notis om den längre.
Justin kom gående mot mig med en tjej i min ålder vid sin sida. De stannade framför mig - Justin med ett brett leende på läpparna.
"Tuva, det här är Meja. Meja, Tuva. Meja kom hit till Moorlandstallet för ett par dagar sedan, och ja.. jag förväxlade nästan Dream och Emmie. Är de tvillingar, eller?", skämtade han. Jag förstod inte varför vi blev presenterade för varandra, men hoppades att jag kunde få en vän i den här Meja.
"Hej", sa jag blygt.
"Tjena", svarade Meja och tittade ned i marken.
"Har du egen häst?", frågade jag och drog mig till minnes ett namn Justin precis sagt. Emmie?
"Ja", svarade Meja, "hon heter Emeraldstar."
"Jag har en sköthäst här, han heter Dreamdancer", log jag. Vi kom genast bra överens, Meja och jag.

"Såå, hur längde har du varit här då?", frågade jag och gnuggade extra noga på en liten fläck på det annars skinande lädret.
"Jag skulle egentligen vara med på ridlägret, men platserna tog slut. Men jag och min familj flyttade hit istället", svarade Meja och ryckte på axlarna. Hon hade redan börjat smörja Emmies träns medan jag fortfarande gnetade med Dreams sadel. "Du då?"
"Jag ska bo här i ett år."
"Utan föräldrar? Oj!", utropade Meja.
"Jag vet. Lite lång tid, men nu har jag ju en vän, eller hur?" De sista orden bara slank ur mig. Jag böjde ned huvudet och fortsatte gnugga på samma ställe, fastän tvålen för länge sedan tagit slut och fläcken försvunnit.
"Ska du inte smörja tränset nu?", frågade Meja skämtsamt. Hon hade inte verkat ta någon notis om vad jag precis sagt. Jag hängde tillbaka sadeln och bytte ut den mot tränset, svagt röd i ansiktet.
"Var bor du förresten?"
"Här", sa jag och nickade mot min lilla stuga. Vi satt på två stolar utanför stallet.
"Aha", nickade Meja. "Jag bor i Silvergladebyn - det ligger nära Vingården, en liten bit härifrån." Jag tittade nyfiket på henne.
Plötsligt kom Thomas gående och avbröt oss.
"Tuva? Jag har ett litet uppdrag åt dig", sa han. Han höll ett vitt kuvert krampaktigt i handen.
"Ehm.. okej. Vad ska jag göra?" Det var lite surt att han var tvungen att komma just nu. Jag hade gärnat vilja veta mer om Silvergladebyn och Vingården.
"Du ska ta det här brevet till rådsmannen i Silvergladebyn. Det ligger inte långt bort härifrån, så det ska inte ta så lång tid."
Jag utbytte en blick med Meja. Hon log och blinkade mot mig. Jag skulle få besöka Silvergladebyn!
"Javisst!", sa jag och for upp från sittande ställning, fortfarande med tränset i handen. "Fast, jag har precis smörjt tränset.."
"Äsch", sa Thomas och viftade bort det. "Rid i grimma."
Jag stirrade förbluffat på honom. Var han galen? Jag synade honom misstänksamt, men jag kunde inte se ett spår av skämtsamhet i hans ansikte. Jag bestämde mig för att inte ifrågasätta honom. Thomas förklarade snabbt vägen till byn för mig.
"Jag komer snart tillbaka!", log jag mot Meja. Hon gjorde tummen upp och önskade mig lycka till.