skrivartuva.blogg.se

"Tuva, kan inte du mocka? Jag ska ta in hästar, så snabba dig", ber Judy och slänger med det svarta håret, uppsatt i en hög tofs. Jag måste i princip göra allt hon säger - jag behöver inte betala för att mina hästar ska få stå på Vingården, istället får jag utföra en massa olika sysslor som aldrig verkar tar slut. Varenda dag. Men det är det värt!
"Visst", svarar jag och hämtar skottkärra och grep. Jag mockar snabbt de många boxarna och tömmer sedan skottkärran.
Idag har jag planerat att rida ut och leta efter vildhästen. Dock ska jag ta Taurus, min smått griniga brunskäck, istället för Dream. Min kära hingst har gått mycket de senaste veckorna och förtjänar en paus.

Jag pussar på alla fyra häst- och ponnymular som befinner sig i min del av stallet. Fia, Taurus, Dream och Yatzy är de hästar jag har hemma just nu - Grill, Revors och Sissi är på solsemester på hästön.
"Idag är det din tur att få följa med", berättar jag för Taurus. Mamma brukar rida några av mina hästar ibland när jag inte hinner.
Vant sadlar och tränsar jag valacken. I början bet och sparkades han, men nu efter ett tag har han mjuknat lite. Dock har jag bestämt att bara jag får rida honom och Dream och för deras skull. Och för att jag vill ha dem för mig själv.

Taurus frustar och vill övergå i galopp. Jag skrattar och låter honom sträcka ut, så att han blir av med lite energi. Det är ändå ingen is här än.
Vi flyger fram över fältet. Taurus tar långa och kraftiga språng, och fältet närmar sig snabbt sitt slut. Kylan i fartvinden plågar mina öron, men det bryr jag mig inte om. Det är så härligt.
Vid slutet av fältet ber jag valacken att trava och styr in i Hollow Woods. Det är en speciell känsla över den här skogen - mystisk och magisk. Det känns som om man är utvald när man rider här.
Plötsligt kan jag ana något vitt i ögonvrån. Jag vrider snabbt på huvudet och tappar fullständigt andan. Hästen är så vacker.
Det nästan skimrar om den. Den vita pälsen lyser - den har inte ens lite lera eller ens en kissfläck som skimmlar så lätt får på sig.
Jag sätter mig tyngre i sadeln för att Taurus ska stanna, men han har redan gjort det och står och betraktar skimmeln. Det är som att han förstår att det är något speciellt över den. Plötsligt rycker hästen upp huvudet från det lilla gräs som finns. Den vänder på sitt huvud och i ett par utdragna vilar dess mörka ögon i mina. De påminner lite om Dreams.
Hästen försvinner innan jag hunnit blinka.
"Wow", viskar jag. Taurus frustar.