skrivartuva.blogg.se

Jag stegar arg runt på gårdsplanen med händerna fruset nerstuckna i mina varma fickor. Jag sparkar frusterat på en liten kall sten.
Samtalet med gubben som fångat hästen hade verkligen gått dåligt. Jag och Elsa hade träffat honom vid fontänen där han stått och muttrar om bråkiga hästar. Vi hade försökt lura ur honom vart han ställt hästen - men han vägrade att ens erkänna att han fångat någon häst. Jag suckar argt.
Fylld med plötsligt beslutsamhet skyndar jag mig in i stallet igen. Jag tar med Dreams träns till hans box - sadeln hinner jag inte. Det kommer börja skymma om bara någon timma ändå.
Hingsten ser lite förvånat på mig när jag stormar in i hans box, men går villigt med på att bli tränsad. Jag tar mitt vanliga bettlösa - det gör jag alltid till uteritter och hemmaträningar.

Dreams galopp är rund och mjuk. Det känns som att sitta på en gunghäst. Men ibland, när jag minst anar det, kan han få för sig att bocka, men aldrig så farligt att jag åker av. Bara om jag blir riktigt överraskad.
Jarlaheims mur närmar sig fort. Den är grå och massiv, men innanför är staden trevlig och ganska grön, om man bortser från husen.
Dream skrittar in genom portarna och jag styr honom mot den lummiga lilla parken där bordmästaren står. Fast det är inte honom jag vill prata med, utan hans syster Jill. Hon brukar ha koll på saker och ting.
"Jill?", frågar jag försiktigt. Jag har ofta hjälpt henne med saker.
"Ja, kära du?", svarar hon och tittar upp från pappersbunten hon håller i handen. Hennes rös är stressad.
"Förlåt för att jag stör, men vet du vart gubben som fångat in hästen bor?"
Först ser Jill lite förvirrad ut, men sedan lyser hon upp.
"Ja, han bor någonstans vid byggmästarens hus. Varför vill du veta förresten?", informerar hon.
"Hur vet du vem det är?", säger jag och undviker frågan.
Jill verkar inte höra utan skyndar vidare medan hon knappar på sin mobil. Jag rycker på axlarna.
"Någonstans vid byggmästaren..", mumlar jag.

Jag knackar på den röda dörren. Jag väntar i säkert fem minuter innan den med ett förfärligt gnissel glider upp. I dörröppningen står han, med sitt långa vita skägg och knäppa kläder. Dessutom stinker han a cigarettrök.
"Och vad vill du nu igen?", suckar han. "Jag förstår inte vad du vill mig!"
"Var har du hästen?", frågar jag utan omsvep. Jag tittar honom rakt i de kalla bruna ögonen, och det är tillslut han som bryter ögonkontakten.
"Vilken häst?" Jag vet att han spelar ovetande, men jag kan se igenom hans spel.
"Berätta", beordrar jag.
Gubben börjar stänga dörren, med det hemska gnisslet om följer. Jag lyckas snabbt få in en fot i springan och drar inte ut den trots att det klämmer.
"Berätta var hästen är!", nästan skriker jag. Jag kramar Dreams tyglar hårt i handen.
"Du får leta så mycket du vill, du kommer ändå aldrig hitta den där förbaskade kraken." Sedan drar han igen dörren, så fort att jag knappt hinner få ut foten.
"Vilken typ", säger jag skärrat och klappar Dream lugnande över halsen för att lugna mig själv.
Det är redan mörkt, så jag plockar fram ficklampan ur fickan och börjar rida hemåt.