skrivartuva.blogg.se

Ringsignalen skär genom tystnaden. Jag suckar, drar täcket över huvudet och försöker stänga ute ljudet. Snart kommer jag på att mamma är ute med sina vänner och fikar, pappa bortrest och mina syskon i stallet. Snabbt kastar jag mig nerför trappan och svarar i telefonen.
"Hej, det är Tuva", hälsar jag som vanligt.
"Tuva, jag har hört något viktigt om den magiska hästen! Den har blivit infångad", säger Elsa snabbt. "Skynda dig och kom!"
Jag slänger på luren och rusar upp igen för att byta om. Jeans, en mörkblå långärmad, min hoodie och så ner igen. Strumpor hinner jag inte sätta på mig, inte hinner jag äta frukost heller. Tänk om det är den skumma gubben som fångat in hästen! Och han kanske också känner till hästens magiska egenskaper..
Jag slänger mig upp på cykeln och börjar trampa mot Vingården. Elsa bor nära både skolan och stallet - hon och hennes pappa hyr en liten lägenhet av Baronessan.
Medan cykelns hjul rullar för fullt på den hårda frusna marken tänker jag på vad jag vet om hästen. Att det är en skimmel vet jag, också att det är en hingst. Det stod i boken - liksom om dess magiska egenskaper. Att kunna ändra vädret. Jag vrider på huvudet och tittar upp mot himlen. Den är grå och tråkig, men metereologerna har utlovat snö på onsdag. Jag längtar dit som aldrig förr.
Plötsligt slirar cykeln på vägen och jag svänger åt höger i ett försök att rädda mig. Oturligt nog är där precis en backe neråt - och jag far neråt i rasande fart. Paniken slår upp som en eld i mig. Det känns som att jag ska dö.
Marley står och gapar när jag far förbi honom och in i paddocken. Staketet närmar sig med rasande fart. I sista sekund vrider jag på styret och lyckas undkomma en krasch - men istället ramlar jag av cykeln och smutsar ner mina kläder rejält. Hästarna som varit inne i paddocken dansar förskräckt runt. Jag tackar min räddande ängel för att jag tog hjälmen.
"Hur gick det?", hör jag en förskrämd röst, skrämmande lik Miras. När jag vrider på mig med ett litet stön av smärta för att se vem det är som pratar får jag syn på att det är just Mira, högt uppe på en smäcker svart arab.
"Mira!", ropar jag förvånat. Hon ler lite generat uppe på hästryggen. "Rider du?"
"Ja, jag ville överraska er. Brorsan köpte den här stiliga tjejen för några dagar sedan, och jag vet inte.. Hästtjejen inom mig väcktes väl till liv vid åsynen av henne."
"Åh, fantastiskt! Nu kan vi fyra rida ut tillsammans", ler jag och drömmer mig bort. Vi fyra som galopperar över Everwindfältet, dressyrpass i paddocken.. Men plötsligt kommer jag på mig med att i mina fantasier rider jag inte på Dream, Fia eller Taurus. Hästen jag sitter på är vit med böljande man och svans.
"Men hur gick det? Har du ont?", frågar Mira och avbryter mina fantasier. Jag vickar på tår, fingrar och rör lite på benen. Ingen större skada skedd, förutom att jag är lite smutsig.
"Jag mår bra. Men nu måste jag fortsätta", säger jag och reser mig upp. Cykeln får jag leda hem till Elsa. Jag frågar om Mira ska med, men hon måste fortsätta träna. Hennes ridlärare väntar tydligen.

"Var har du varit?", frågar Elsa när jag kommer fram. "Det har gått evigheter!" Sedan får hon syn på mina kläder och börjar fnittra. Jag stämmer med i fnittret och snart nästan ligger vi på marken och vrider oss av skratt.
"Jaja, det jag skulle säga var att en gammal gubbe tillfångatagit hästen. Jag har hört runt och fått reda på att han bor i Jarlaheim", säger Elsa när skrattet lugnat sig. Vi tittar på varandra. Hennes korta hår är chockrosa från en hårfärgning hon gjorde igår. Sedan går vi mot stallet för att ta ett snack med den där gubben.