19 december


Snör yr runt mig och allt är bara vitt, vitt, vitt. Jag red ut trots mammas förbud, och jag kan erkänna att jag ångrar det nu.
Vätan tränger igenom mina tjocka ridbyxor och jag kryper ihop i sadeln. Trots mina vantar, jacka, extra tjocka ridbyxor och ridskor med värmande sula fryser jag så att jag skakar. Jag är tvungen att släppa tyglarna och massera händerna så Dream får hitta vägen åt oss.
Det känns som om det gått timmar sedan jag lämnade det trgga stallet. Redan då hade det börjat skymma, och dessutom smöade det kraftigt. Jag måste varit galen som gav mig ut. Men å andra sidan - jag har inte kunnat rida ut på två dagar och måste verkligen hitta vildhästen som nu säkert är inspärrad någonstans.
"Snälla Dream, hitta något ställe åt oss", försöker jag be min trogna häst som kämpar fram genom den tjocka höga snön. Mina läppar och kinder är så kalla att det gör ont att prata.
Plötsligt halkar min häst till och för en sekund tappar han fotfästet och rasar neråt. Trots att jag vet att man inte får skriker jag som en galning. Det känns som om vi flyger nedför ett stup.
Dream försöker förtvivlat hitta fäste igen medan han glider genom snön. När han slutligen hittar det vinglar han ostadigt till, och jag som varit påväg ur sadeln under incidenten faller ner i snön. Det kalla kryper in genom jackan och jag fryser som aldrig förr. Jag orkar inte ens resa på mig, utan ligger bara och huttrar i snön. Men gentlemodig som han alltid är sänker Dream huvudet mot mig med tyglarna hängande. Jag förstår och tar tag i tygeln. Jag är väldigt, väldigt glad över att han inte har något bett i munnen, även om jag oroar mig för att hans nosrygg ska skadas om jag lägger tyngd i tygeln. Dream frustar otåligt, och med en kraftansträngning från bådas håll dras jag upp ur snön. Jag lutar mig skakande mot hingstens varma bog.
Så fort jag kan röra på mig någorlunda igen undersöker jag hans huvud. Allt känns som vanligt. Jag andas lättat ut.
Eftersom jag inte orkar ta mig upp i sadeln igen går jag bredvid min älskade häst. Allt förloras i snö, mörker och oändligt kyla.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: