Soulrider - del 7


OBS: Den här "fanfictionen" stämmer inte precis överrens med spelets huvudstory. Jag har valt att göra lite utstickare på vägen. Vill du läsa kapitlet på fanfiction.net är det bara att klicka på bilden!
Del 7
Inte ens ett tack
 

Jag fick genast syn på henne. Hon satt på en bänk och hennes vita häst försökte förgäves nå en annan gräsplätt - den som skimmeln stod på var helt nedbetad.
Jag lät Dream trava fram till den blonda flickan och gjorde halt.
"Hej", sa jag. Hon tittade upp och blängde på mig.
"Du är Tuva va? Jag har sett i stallet. En liten snorvalp är vad du är", fnös hon. "Kan inte ett skit om hästar."
"Ursäkta?", sa jag och ryggade instinktivt isabellhingsten. Jag hade inte väntat mig ett sånt här beteende.
Loretta blängde på mig.
"Tan letar efter dig", klämde jag ur mig när jag hämtat mig. "Varför är du här uppe?"
Loretta ryckte på axlarna. "Tan är så överbeskyddande. Fattar inte att jag är precis lika gammal som henne och klarar mig precis lika bra, om inte bättre. Jag är i alla fall duktigare på att rida", sa hon och tittade menande på mig. "Jag stannade kvar här uppe eftersom jag tänkte att det skulle bli lite trassel om de där G.E.D snubbarna förstod att jag hörde vad de sa."
Jag stirrade oförstående på henne och väntade nyfiket på en förklaring. Vad menade hon?
"Ska vi tillbaka till stallet då?", sa Loretta och reste sig upp. "Jag börjar bli trött på att sitta här." Innan jag hann svara fortsatte hon:
"Vi tävlar, försten ner!"
Inom några ögonblick hade hennes häst börjat galoppera. Dream var inte sen med att följa efter, även om jag inte riktigt hunnit uppfatta allt än. Vi galopperade nerför backen i rasande fart och slog omkull vakten, som fortfarande stod där nere, än en gång.
Vi skulle aldrig hunnit ikapp Loretta även om Dream inte halkat på en lös sten nere på platt mark. Min balans rubbades och för ett ögonblick trodde jag att han skulle gå omkull - men min tappre hingst kämpade sig kvar på alla fyra hovar och fortsatte efter den snövita hästen.
"Åh, du är tillbaka!" Tan kom springande emot oss när vi stannat vid porten. "Jag har varit så orolig!"
Loretta satt av och ledde sin häst tillbaka till stallet med Tan vid sin sida. Inte ens ett tack för hjälpen fick jag.


 

Blev ett väldigt kort kapitel idag, men jag är nöjd!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: