skrivartuva.blogg.se

Del 6.
Loretta är borta!

Jag strosade lugnt omkring på gårdsplanen. Det var tyst och stilla - Jenna hade tagit med sig lägerdeltagarna på en ridtur till stranden i Fort Pinta, som jag och Justin besökt föregående dag. Det hade varit underbart. På badplatsen var det stoj och stim med hästar och ryttare som plaskade i vattnet, men ville man kunde man beställa något gott på cafét eller lägga sig och sola under ett parasoll. Dream hade tyckt att hajen som simmade precis utanför det inhägnade området var ordentligt läskig, men annars hade det gått bra
Mina tankar återvände till nuet. May hade åkt iväg för att kolla på en ny lägerhäst, Thomas och Justin var iväg och besökte Mrs. Holdsworth, som bodde i sin mysiga lilla röda stuga alldeles bredvid murarna runt stallet. Jag var alltså helt ensam, förutom den lilla vita kattungen som lekte på två stora, träfärgade tunnor.
Plötsligt stördes friden av en tjej som kom inspringande, viftande med armarna. Hon var rödögt och snyftade ohejdat.
Tjejen hade sitt röda hår uppsatt i en hästsvans och bar en långärmad, rosa tröja med bokstäverna "BC" på. Jag förstod inte hur hon kunde stå ut med den på en såpass varm sommardag.
"Snälla, hjälp mig!", snyftade hon när hon sprungit fram till mig. Jag kastade ett förvirrat ögonkast på henne, och blickade sedan bakom tjejen. Var det kanske den där gubben Mr. Kempbell som var i farten?
"Loretta är försvunnen!", avbröt hon mina tankar. "Hon har varit borta hela dagen. Hon rider på en vit häst, blont hår. Snälla, snälla!", bönföll hon.
Jag höjde avvärjande händerna och ropade: "Okej, lugna dig! Jag ska leta efter henne." Jag skyndade iväg mot stallet och sadlade Dreamdancer. Hästarna hade precis ätit lunch och var därför inne, men jag hade i uppgift att släppa ut dem senare. Dream såg sur ut över att ha blivit avbruten mitt i lunchen, men jag förklarade snabbt läget när jag satt upp ute på gårdsplanen, trots att jag mycket väl visste att han inte förstod mig. Ändå verkade hingstens humör vekna lite.
Jag behövde inte ens trycka till med skänklarna, isabellskäcken började trava av sig själv. I förbifarten pekade den rödhåriga tjejen ut en stig för mig, kantad av stora bumlingar, som jag skulle följa. Hon sa att området däruppe kallades för "Nilmers Högland".
Vi skulle just påbörja klättringen uppför när en grönklädd man med någon slags stav i händerna blockerade vår väg.
"Stanna!", sa mannen och pekade med staven, som det lyste en röd knapp på, mot oss. "Vad gör ni här?", brummade han.
"Jag letar efter Loretta. Ljust hår, vit häst", upplyste jag honom. "Får jag lov att komma förbi nu?"
"Här ska ingen passera!", röt mannen och plirade på mig med sina små grisögon. "Det har precis rasat en massa stenar här, det är fortfarande säkert en massa lösa. Går du uppför kommer du bli platt som en omelett!" Han stirrade på Dream på ett rovdjursaktigt sätt och slickade sig omedvetet runt munnen. "Åh.. hästomelett.."
Jag rynkade på näsan i avsmak för mannen, men Dreamdancer lät inte tillfället gå förbi. Han rusade förbi mannen och passade på att ge honom en rejäl knuff på kuppen. Jag kunde höra hur han svor och skrek där nere när vi rundade kröken i full galopp.